Djungeläventyr på Borneo - mot Nanga Sumpa

I minibussen på väg mot Batang Ai är vi en liten blandad grupp: vår chaufför, vår guide Bayang, en kvinna och hennes son från ett av långhusen i området, Jean-Claude och jag själv. Jean-Claude, fransk gentleman i sina bästa år, är här för att uppfylla en barndomsdröm om riktig regnskog. Jag ser framför mig något annat – ett möte med ett långhus långt bortom de mer tillrättalagda turisstråken.

Målet är Nanga Sumpa Lodge, där vi ska tillbringa två nätter i direkt anslutning till det traditionella långhuset Nanga Sumpa. Men först väntar en lång resa in i Borneos inland.

Från Kuching in i inlandet

Sträckan mellan Kuching och Batang Ai Jetty är bara drygt 25 mil. Ändå räknar Bayang med runt sex timmars färd. Vägarna är bitvis mycket dåliga, och vi ska dessutom stanna för både matinköp och lunch längs vägen.

Första stoppet blir Serian efter ungefär en timme.

Serian, vi möter färger, dofter och vardagsliv

Medan Bayang handlar matvaror inför vistelsen skickas jag och Jean-Claude iväg för att komplettera utrustningen: badskor, regnponchos och handduk. Därefter finns tid att gå runt på den lokala marknaden.

Serian är en intensiv upplevelse. Bord efter bord fylls av frukt, grönsaker, örter, fisk och kött. Ljuden är många, dofterna ännu fler. Här pågår vardagen helt obekymrat av att vi står och betraktar den.

Vägar som tar tid

När vi lämnar Serian förändras landskapet och vägen blir successivt sämre. En ny motorväg byggs mellan Kuching och Kota Kinabalu, vilket innebär att vi periodvis kör på avsnitt som mest liknar byggarbetsplatser.

Lunch intas på en enkel coffee shop längs vägen. Tallrikarna fylls av wokade grönsaker, kött och färsk frukt. Sådant som ofta smakar som allra bäst just här, utan krusiduller.

Batang Ai Jetty en entré till det gröna

Vid Batang Ai möts vi av en stor vattenyta och en känsla av att vara framme vid något slags gräns. Molnen hänger lågt och det är dags att skynda vidare.

Nu väntar nästa etapp: en båtfärd på 1–1,5 timme in i regnskogen. Först över den öppna sjön, sedan längs floderna Batang Ai och Delok.

Vi kliver ner i smala longtailbåtar, sitter tätt i rad och drar på oss flytvästar medan båtarna gungar i vattnet. Det finns en tydlig respekt för vädret – målet är att ta sig över innan eventuellt oväder drar in.

Djungeln sluter sig

Ju längre in vi kommer, desto mer omsluter regnskogen oss. Grönskan skiftar i otaliga nyanser – från djup buteljgrön till ljus lime. Två båtsmän leder färden, en vid motorn och en längst fram som navigerar med en lång trästav.

Floden blir grundare och på sina håll ser det ut som om vi inte ska kunna passera. Men båtsmännen rör sig med en självklarhet i vattnet och tar oss hela vägen fram utan att vi behöver kliva ur båten.

Nanga Sumpa, ett långhus i förändring

Nanga Sumpa är ett traditionellt Iban-långhus längs floden Delok. Efter en brand för några år sedan har stora delar byggts upp på nytt.

Ett långhus består av en lång gemensam korridor, ruai, som fungerar som samlingsyta, med familjernas bostäder längs sidorna. I Nanga Sumpa finns även fristående byggnader, totalt omkring 38 boenden.

Vi bor på lodgen på andra sidan bron från långhuset. Det är enkelt men funktionellt, och efter att ha installerat oss och ätit middag går vi över till Chief Ngumbang för ett första möte.

En av våra Borneo resor som tar dig till Nanga Sumpa.

Kväll i långhuset

Vi bjuds på tuak, hemgjort risvin, och får möjlighet att ställa frågor om livet i långhuset. Det är just detta som är kärnan i besöket här, inte iscensatta upplevelser, utan en inblick i vardagen som den faktiskt är.

Bayang förklarar också vad som är viktigt att tänka på som gäst. Respekt för platsen och människorna som bor här är självklart, men det blir tydligt att nyfikenheten är ömsesidig.

Djungelvandring och vattenfall

Efter en natt med djungelns ljud som konstant bakgrund vaknar vi till tupparnas rop. Sömnens kvalitet är kanske sekundär här. Det är istället känslan av att vara mitt i något annat som tar plats.

Vi ger oss ut på vandring i regnskogen. Stigarna är smala, luften tung och fuktig. Djungeln är tät och påtaglig och det är svårt att kalla det bekvämt men det är just det som gör det verkligt.

Senare tar båtar oss vidare uppströms till ett vattenfall där vi badar, svalkar oss och äter lunch tillagad över öppen eld. Grillad kyckling, grönsaker, vild ormbunke och ris tillagat i bambu gör måltiden enkel men minnesvärd.

Återfärd i stillhet

På vägen tillbaka glider vi sakta nerför floden. Djungeln känns mer stilla nu, och vi spanar upp mot trädkronorna i hopp om att få syn på orangutanger. Vi ser ett tomt bo, men det spelar mindre roll.

Resan tillbaka mot Kuching känns som en långsam övergång från något som varit väldigt nära naturen tillbaka mot något mer vardagligt.

/Cathinka