Med tåg tar sig Conny, Gunilla och Amies vidare genom Peru mot sjön med det mytomspunna namnet Titicaca. En del av resan som innehåller en del superlativ men också där förväntningar kommer på skam.
(Del 1 med Lima & Amazonas hittar du här och del 2 med Machu Picchu här)
Fjärde äventyret – ta tåget till Titicaca!
Ett nästan lika självskrivet resmål i Peru är väl Titicaca-sjön – ett fantasigäckande namn på en sjö som jag hörde talas om redan som liten? Puno är staden som ligger vid Titicacasjöns strand på nästan 3900 meters höjd! Hit verkar de flesta åka buss från Cusco. Det fungerar säkert bra men eftersom vi blivit rekommenderade av vänner att istället njuta av en tågresa hit – så bad vi Kenzan ordna detta!
Med tåg mot Puno
Och vilken resa! Peru Rail kör ett fantastiskt nostalgi-tåg i sekelskiftesklass tre dagar i veckan i vardera riktningen. Polerad mässing, mörkbetsade paneler i ädelträ, mjuka fåtöljer, bordsservering, levande musik med andinsk pan-flöjt toppas med en underbar ”panorama-vagn” längst bak, med öppen veranda ut mot verkligheten utanför tåget.
Här ute tillbringade jag hela dagen, förutom när vi serverades förmiddagskaffe, trerätters lunch och till sist afternoon tea samt när baren lärde ut hur man blandar en ”pisco sour”.
Vilken känsla – att till det lugnande dunket från rälsskarvarna – få stå utomhus och njuta av Perus skiftande landskap och tätbebyggda städer med kaotiska marknader vandra förbi som om det vore det på film.
Genom omväxlande landskap och på hög höjd
Först genom en dalgång med böljande, skogsklädda bergstoppar, sedan allt högre upp mot bergspasset Abra la Raja, varvid frodighet och växtlighet minskar. Enstaka hus och gårdar med bönder som vallar hjordar med får och alpackor.
Vi stannar på högsta passet på 4319 meter och handlar alpackatröjor. Sedan sänker sig järnvägen och bergstopparna en aning ned till slättlandet runt Titicaca-sjön. Solen går ned och allt blir orange tills dess vi når Puno i skymningen. Vilken drömsk resa! Bussen är det säkert inget fel på, men ”ta tåget”! Det är en unik upplevelse jag absolut inte vill vara utan!
Femte äventyret – flytande öar och unika folkslag i Titicaca!
Titicaca – namnet kittlar fantasin. Nu väntar två dagars båtfärd på 3900 meters höjd över havet, i strålande solsken på en spegelblank vattenyta. Det är obetalbart. Här har folk bott på flytande öar av vass i flera hundra år efter att de en gång flydde fastlandet och deras spanska slavdrivare.
I sjön finns även ”riktiga” öar med spillror av unika kulturer. Folk klär sig i vackra, färgstarka dräkter och dansar säreget i ring till ett par enkla trummors och flöjters ackompanjemang – för oss turister. De tillhör inte den dominerande befolkningen Quecha – utan kallas Aymara, Amantani och Taguileños. Det här får man ju bara inte missa!
När förväntningar kommer på skam
Och missuppfatta mig nu rätt, men en resa som denna innehåller mängder med oslagbara höjdpunkter och fantastiska upplevelser. Hit hör även Titicacasjön – helt klart. Men ju fler superlativ som ställs på rad efter varandra på en och samma resa, desto närmare vet man att man kommer en upplevelse som innebär motsatsen – något som man dessutom i efterhand gärna återberättar med glimten i ögat. Och det kommer nu!
Jag skulle som sagt aldrig välja bort Titicacasjön. Men möjligen samverkade några olika faktorer under dessa två dagar till en inte så rosenskimrande bild av turismen kring sjön.
Mot Uros-öarna
Vi tar det kortfattat: Vi var fler än tio nationaliteter som tryckte ned oss i turistbåten på morgonen i Punos hamn. Guiden – en medelålders kille med en aning övermättat ego och tillhörande macho-stil (kanske hade han jobbat ett par år för länge i yrket) stressade igenom all information på både engelska och spanska alldeles för snabbt. Språkbytena var i det närmaste ohörbara.
De flytande Uros-öarna var beundransvärda och intressanta, men kommersen kring den egenproducerade batiken i kombination med besvikelsen som följde när vi avstod – skaver lite i minnet.
Homestay på Amantani
På ön Amantani bodde vi hemma hos en otroligt trevlig familj som lagade mat åt oss i det oerhört simpla köket – en otroligt fin upplevelse egentligen. Men mammans mörka blick efter att vi avstått att handla även hennes hantverk, gav oss samma lite bittra eftersmak.
Amantani festivalen…eller?
Som grädde på moset, hade vår rappe guide trissat upp förväntningarna inför kvällens festligheter ute på ön. Just vår grupp hade nämligen en otrolig tur eftersom den berömda ”Amantani-festivalen” tydligen ägde rum just den här veckan. Festivalen hade jag läst om i Lonely Planet och den var vida berömd! Vi var dessutom tvungna att klä oss i traditionella kläder för att överhuvudtaget få delta. Också en stämningshöjare – eller?
Döm om vår förvåning när vi hamnar i en liten bygdegård med turister från två fullsatta båtar endast åtföljda av ett tiotal Amantani-bor! En flöjt och en trumma skapade musik med så hög volym att öronpropparna åkte in. Några få bybor försökte ragga upp oss turister på långdans med tveksam framgång. Bakom ett bord satt ytterligare en Amantani och sålde Cola och öl.
Det stod snart klart för oss att guiden kraftigt överdrivit och inte alls pratat om ”den” Amantani-festivalen”. Vi får hoppas att den sker i annan omfattning vid ett annat tillfälle. Våra stukade äventyrs-egon belönades dessutom med ett rejält oväder – åska och hagel. På de smala stigarna hem genom fälten vadade vi i iskalla drivor av hagel och uppdämt vatten. Vi kvittrade inte lika vackert efteråt som innan!
Missa inte Titicaca men..
Som sagt, missa inte Titicaca, jag skulle aldrig välja bort det – men förbered dig gärna på ett möte som sker mer på kommersiell grund än de fina, genuina upplevelser som i alla fall vi fått på andra håll i Peru.
Fortsättnning följer…
Del 1: Lima & Amazonas
Del 2: Cusco & Machu Picchu
Conny reser
Conny Johansson (60 år) från Falköping beskriver sig som smått restokig. I ungdomen blev det flera luffarresor i både Europa, Asien och Afrika. Nu, i ”mognare” ålder är de mer äventyrliga resorna till avlägsna resmål åter på agendan. För ett par år sedan berättade Conny om sin resa med Kenzan runt hela Kuba. Här kommer hans intryck från Peru och Galapgos 2025. Den som blir nyfiken på mer får gärna besöka hans resedagbok på Instagram – @connyreser.
