Äventyr och historia i Peru med unika Galapagos som bonus! – del 2

Turen på Conny, Gunilla och Amies resa har kommit till det som Peru är allra mest berömt för Macchu Picchu! Häng med i deras härliga upplevelser:
(Del 1 med Lima & Amazonas hittar du här)

Nästa stopp – Cusco och Heliga dalen

Det är väl hit de flesta tänker sig en Peru-resa? Cusco – navet i det gamla Inkariket som gick under efter spanjorernas erövringar för 500 år sedan, en stor stad med en speciell känsla på hela 3400 meters höjd. Vi preppar med syrgas och det ”lokala gröna teet”, för att göra vad vi kan mot höjdsjukan. Det funkade för de andra i gänget men jag själv fick utstå en första vaken natt med kraftig huvudvärk, fylld av en önskan att återbördas till havsnivå igen. Men när morgonen kom, var huvudvärken mirakulöst och spårlöst borta! Kroppens anpassning till hög höjd var avverkad!

Spansk kolonial arkitektur kontra Inkaindianernas

Här ligger spanska kolonialkyrkor byggda ovanpå raserade inkatempel. Det viktigaste soltemplet blev ett kloster och av det otroligt mäktiga Saqsaywaman återstår bara en femtedel – resten har spanjorerna forslat fort och byggt annat av. Med löjlig tydlighet framstår inkakulturens arkitektur så mycket mer avancerad och rejälare än spanjorernas! Tänkvärt – kanske inte minst för erövrarna som måtte känt sig ganska simpla i jämförelse med det folk de kuvat med krut och sjukdomar! 

Utanför Cusco och ner genom Heliga dalen mot Machu Picchu ligger en rad orter med imponerande inka-ruiner bestående av oregelbundna jättestenblock sammanfogade med millimeterpassning. Och vi är oerhört tacksamma för våra personliga guider i både Cusco (Romulo) och Machu Picchu (Mario) som så inspirerande berättade om sitt folk, kultur och historia. 

För och nackdelar med att resa i lågsäsong

Vid ett par andra tillfällen fick vi hålla till godo med internationellt sammansatta grupper där guiderna fick vränga ut och in på sig själva för att hinna berätta om allt på både engelska och spanska. Andningspauserna var i det närmaste omärkbara. Det gällde att spetsa öronen! Men var inte rädd för att resa på lågsäsong. Den innebär färre turister och mindre trängsel men också tvåspråkigt sammansatta guidade grupper. Man får ta det onda med det goda! Men prioritera gärna att ha en egen, personlig guide i mindre grupper där det är möjligt.

Tredje äventyret – Macchu Picchu och Huayna Picchu

Machu Picchu – Perus odiskutabla huvudresemål. Fram till min resa trodde jag man var tvungen att vandra Inkaleden några dagar för att ta sig hit. Men man kan ju faktiskt ta bussen! Det tar bara 25 minuter från busshållplatsen i det kaotiska och hotellöversvämmade Aguas Calientes, visserligen uppför en oändlig, slingrande serpentinväg. Men bussen stannar 20 steg från entrén. På andra sidan bergsknallen öppnar sig den världsberömda vyn över inkastaden med sockertoppen Huayna Picchu i bakgrunden. Så – är du inte den som absolut vill utmana inkaleden med några dagars andfådd vandring på hög höjd – ta bussen! 

Nu ska inte det enkla sättet att ta sig hit, på något sätt sänka förväntan. Vilken otrolig syn och stark upplevelse som möter dig, när du vandrar runt berget och stadens ruiner träder fram i det tidiga morgondiset! En i detalj planerad inka-stad för eliten, byggd högst upp på en helig och otillgänglig bergsknalle under en 50-årsperiod på 1300-talet och sedan använd under endast 100 år. 

En nästan andlig upplevelse

Spanjorerna hittade aldrig hit, eftersom staden övergavs långt tidigare! Flera resenärer vi pratar med vittnar om en närmast andlig upplevelse att stå ovanför ruinerna och blicka ut över området! Vår utomordentlige guide Mario hade kommenderat upp oss redan vid 5-tiden på morgonen, vilket vi först var frågande till. Men vi fick valuta för ansträngningen. Att komma in i Machu Picchu bland de första på morgonen innebar att vi fick blicka ut över den vackra staden i ett spännande morgondis utan en enda turist som ”störde” vyn. Så vackert! Senare på dagen såg det annorlunda ut. Paraplyer är portförbjudna men regnponchos tillverkas i regnbågens alla färger!

Lågsäsong och regn

Tur med vädret! Vi reser under lågsäsong – i början av regnperioden, så lite chansning var det allt. Vi får lite lätt regnstänk i ansiktet ett par gånger och en blöt dimma trycker på, men enkla ponchos räckte och molnen skymde aldrig sikten på riktigt. Men detta visste vi ju inte när vi planerade resan. Därför hade vi dubblerat vistelsen med hela två dagars utflykter till Machu Picchu. Vi kunde ju råka ha otur första dagen! 

Med en extra dag till förfogande

Vad gör man då dag två? Jo, man kan bestiga sockertoppen bakom Machu Picchu givetvis – Huayna Picchu. En 700 år gammal inkaled stiger 350 meter vertikalt rakt upp mot himlen med 2000 eländiga trappsteg – där många var 50 till 70 centimeter höga! Vi påminner om att vi utgör tre ”krymplingar” med bytta höfter och knän (ni ska bara höra pipen på flygplatsernas säkerhetskontroller när vi tre kommer på rad och våra förklaringar – ”bytt höft”, ”bytt knä”, ”bytt höft” – haha!). 

Inte tu tal om annat än att vandringen var oerhört utmanande och att vi alla tre är nära att ge upp flera gånger. Det blev inte bättre av att jag hade fått i mig något olämpligt kvällen innan. Strax innan stigningen, faktiskt inne i det heligaste soltemplet – tvingades jag vända ut och in på magen. I hastigheten råkade jag ändå finna templets 700-åriga kloaksystem att begagna för ändamålet! Guiden Mario uppskattade sinnesnärvaron! 

Med otrolig utsikt över Machu Picchu

Men ett steg i taget och täta andhämtningspauser innebar ändå till slut att vi alla tre nådde toppen. Smått fantastiskt och oerhört tillfredsställande! Vi hejades på av alla ungdomar som passerade oss på uppvägen. Och när vi väl kommit upp, nåddes vi av applåder! Vilket stöd! Härifrån får man faktiskt en helt annan vy och överblick över Machu Picchu som förklarar hur eländigt landskapet är, hur floden forsar fram nere i dalen och vilken omöjlig byggarbetspats Machu Picchu en gång måste ha varit. En vandring upp på Huayna Picchu vill jag varmt rekommendera!  

Fortsättning följer…

Del 1 hittar du här