Cathinka, vår webbredaktör gjorde en resa till Kambodja och besökte världsarvet Angkor Wat. Här får du följa hennes upplevelse:
Det börjar som en tanke. En sådan där idé som växer sig starkare ju mer jag läser. När vår Asienresa plötsligt får en ny riktning och vi landar i att inkludera en resa till Kambodja inser jag att möjligheten äntligen är där, jag ska få uppleva Angkor med egna ögon!
När jag senare står jag på flygplanstrappan i Siem Reap ligger kvällsmörkret tätt och värmen slår emot mig som en fuktig vägg. Luften är tät, nästan tung att andas och jag förstår snabbt att det här inte är en plats man skyndar sig igenom. Här rör man sig långsamt. Med respekt.
Och med förväntan.
Mer än bara Angkor Wat
Många säger Angkor Wat när de menar hela området. Men Angkor Wat är egentligen bara en del av något mycket större, resterna av en mäktig civilisation som blomstrade här mellan 800- och 1400-talet.
När jag stderar kartan över tempelområdet förstår jag vidden. Det här är inte ett tempel. Det är en hel stad. Ett avancerat samhälle som en gång var ett av världens största, med vägar, kanaler och monument som fortfarande trotsar tidens tand.
Vi har valt att ta oss runt med luftkonditionerad bil och besöka de absolut mest kända templen.
Angkor Thom, stenansikten som följer mina steg
Vi kör genom den monumentala södra porten in till Angkor Thom. Redan här känns det som att passera en gräns från nutid till dåtid.
I Bayon möts jag av de berömda stenansiktena. De ser ner på mig från tornen, stilla och gåtfulla. Jag försöker fånga deras uttryck med kameran, men det är nästan omöjligt. De förändras beroende på ljuset, vinkeln, mitt eget perspektiv.
Vid Baphuon klättrar jag uppför branta trappor och känner hur värmen letar sig in under huden. Svetten rinner, stegen är tunga men utsikten där uppe gör det värt varje meter. Historien ligger bokstavligen under mina fötter.
Mellan stoppen är bilen en räddning. Att få sjunka ner i skugga och svalka innan nästa tempel väntar gör att jag orkar ta in mer, se mer, förstå mer.
Ta Prohm, när naturen tar tillbaka
Och så kliver jag in i Ta Prohm.
Det är något särskilt här. Träden reser sig höga över ruinerna, och deras massiva rotsystem slingrar sig över murar och genom fönsteröppningar. Det är som om naturen långsamt, tålmodigt, håller på att ta tillbaka det människan en gång byggde.
Jag stannar gång på gång. Tittar. Fotograferar. Försöker förstå hur något kan vara så vackert och så dramatiskt på samma gång. Här suddas gränsen mellan natur och arkitektur ut, mellan saga och verklighet.
Angkor Wat, en nästan andlig stund
Till sist står jag där framför silhuetten av Angkor Wat. Byggt på 1100-talet och fortfarande världens största religiösa monument.
Jag går långsamt över den breda stenbron. Ser tornen spegla sig i vattnet. Hör sorlet av andra besökare men upplever ändå en märklig stillhet.
Ju längre in jag kommer, desto mer dämpas ljuden. Reliefskulpturerna längs väggarna berättar sina historier i sten. Och när jag till slut tar mig upp för den branta trappan till det övre tornet stannar jag.
Här uppe är det lugnare. Vinden rör sig svagt. Ljuset faller mjukt över stenytorna. Och mitt i värmen och historiens tyngd infinner sig en känsla av perspektiv som om platsen påminner mig om hur liten jag är i det stora tidsperspektivet.
Ett imperium som fortfarande känns
När jag lämnar templen bakom mig är det med trötta ben och ett huvud fullt av intryck. Men också med en växande förståelse för hur enorm den här platsen faktiskt är.
Det vi i dag kallar Angkor Archaeological Park sträcker sig över omkring 400 kvadratkilometer. Det är svårt att ta in proportionerna området är större än många europeiska städer. Här har man identifierat över 1 000 tempel, från små ruiner gömda i djungeln till ikoniska byggnadsverk som de vi besökt idag Angkor Wat och den muromgärdade stadenAngkor Thom.
Mellan 800- och 1400-talet var Angkor centrum i Khmerriket. Under sin storhetstid tros här ha levt mellan 700 000 och upp emot en miljon människor vilket gör Angkor till en av världens största förindustriella städer. Det avancerade systemet av kanaler och enorma vattenreservoarer gjorde det möjligt att försörja en befolkning i den storleken.
Angkor Wat är fortfarande världens största religiösa monument. Sedan 1992 är hela området upptaget på UNESCO:s världsarvslista och i dag är Angkor inte bara ett historiskt arv utan en stark symbol för hela Kambodja.
Kanske är det just det som gör upplevelsen så stark. Det handlar inte bara om vackra tempel eller dramatiska trädrötter. Det handlar om att röra sig genom spåren av ett imperium som en gång var bland världens mäktigaste och att få uppleva det på plats, i värmen, i tystnaden, mitt bland stenarna.
En upplevelse som stannar kvar
Angkor är mer än en sevärdhet. För mig blev det en upplevelse som kändes i kroppen, i värmen, i stegen uppför de branta trapporna, i blicken från stenansiktena och i stillheten högst upp i tornen.
För dig som planerar en resa till Kambodja är templen i Angkor en självklar del av resan. Men de är också så mycket mer än ett stopp på en lista. De är en plats att uppleva med alla sinnen.
Och när jag lämnar området, trött och genomsvettig men fylld av intryck, vet jag att vissa platser inte bara besöks. De stannar kvar.
